tisdag 23 december 2014

Juletider

En liten tomte till hjälp hade inte varit fel att ha över helgerna.

En godmodig Jenny Nyström-tomte som skötte grovgörat medan man själv myste framför brasan med te och en god bok.

Fast det är inte så illa att julstöka, riktigt mysigt faktiskt, speciellt nu när knäcken är kokad, korvarna rökta och julskinkan avsmakad.

God jul och gott nytt år!

måndag 22 december 2014

Stina Forssell, Ur trädgården

Stina Forssell (1906-1970) föddes i Skellefteå och växte upp i Uddevalla. För att utveckla sin talang för måleriet flyttade hon till Stockholm för att gå på Konstakademin. Hon bodde sedan omväxlande i Stockholm och på Österlen där hon hade ett sommarhus.

Forsell målade mycket och kunde försörja sig på sin konst, dels genom de beställningar hon fick, dels genom illustrationer för olika tidskrifter. Hon målade landskap och interiörer, stilleben och porträtt, men någon separatutställning blev det aldrig. Efter sin död kom 650 av hennes teckningar och målningar att genom testamente tillfalla Bohusläns museum.

Över helgerna visas några av målningarna ur samlingen som har koppling till trädgård. I alla fall enligt programmet, vet inte om jag riktigt håller med, men det spelar mindre roll då det som visas är fint måleri, trädgårdsanknutet eller ej.

Från akademitiden visas studier av penséer och rosor. Ett rosstilleben har dessutom tryckts på en stor duk med fantastisk effekt. 

Rosstilleben av Stina Forssell

Från Stockholmstiden visas interiörer från Forssells lägenhet på Drottninggatan. Strama, arkitektoniska målningar, med mycket ljus. Målningarna från Österlen är mjukare i linjerna och visar somriga trädgårdar och blanka studier av äpplen och lökar.

Det är ett fint litet urval av Forssells verk som visas och jag hoppas att många som har vägarna förbi Uddevalla passar på att gå in och njuta. Dock tycker jag nog att omfattningen på utställningen är lite väl snålt tilltagen och jag hoppas att Bohusläns museum snart visar fler verk ur sin Forssellsamling.

Utställning pågår till 6 januari.

lördag 20 december 2014

Omläsning av Jane Austens Persuasion

Så här lagom till jul har jag plockat fram ett tummat exemplar av Jane Austens Persuasion ur bokhyllan. Det är en pocket från Penguin som jag köpte i Oxford 1996 och jag skulle tro att det är den roman jag läst flest gånger. Och nu så här mitt i julstöket är det alltså dags igen.


Varför man läser en och samma roman om och om igen kan man ju fråga sig, när det finns så många andra som därmed aldrig kommer att bli lästa. För min del handlar det nog mycket om att när man väl fått den övergripande bilden klar för sig så kan man sjunka in i detaljerna, njuta av språket, upptäcka nya underfundigheter, fina passager, kvicka formuleringar och vackra beskrivningar, utan att behöva tänka på hur det skall gå.

När jag läser bara för att koppla av, som nu i små portioner inemellan alla julförberedelser, så är det ett stort plus att läsa något som man vet på förhand att man kommer att uppskatta.

Det finns ganska många romaner som tål att läsas ett par tre gånger, men de som håller för fler än så är lätt räknade. Det krävs en energi som det inte alltid är så simpelt att sätta fingret på, en energi som förmår driva läslusten om och om igen, och den hittar jag i Jane Austens romaner. Och just älskvärda, känsliga Anne Elliot vill jag möta åtminstone en gång om året.

fredag 12 december 2014

Att hitta julklappsböcker till barnen

Att det är viktigt att barn och ungdomar läser tycks alla överens om. Initiativ för att öka läsandet hos unga applåderas, inte minst av kulturjournalister på landets stora dagstidningar, liksom på radio och TV. Men när man som förälder till två barn i slukaråldern letar tips om böcker har man verkligen inte mycket att hämta hos de etablerade medierna. Att recensera barn- och ungdomslitteratur och den vägen hjälpa föräldrarna att inspirera sina barn till läsning är uppenbarligen ingenting som prioriteras.

Som tur är har vi kunniga och engagerade ungdomsbibliotekarier på biblioteket här i Kungälv som kan lotsa barnen rätt bland hyllorna.

Och så finns det ju bokbloggare! Tack vare Hermia, Boktokig och Prickiga Paula har jag nu kunnat beställa julklappsböcker till barnen. Böcker som jag tror de kommer att uppskatta och som det känns bra att ge bort.

Att presentera och recensera barn- och ungdomsböcker är en riktig kulturgärning och en stor eloge till alla kunniga och engagerade bloggare.

PS.
Då man aldrig vet om barnen läser vad som skrivs här på bloggen så väntar jag med att berätta vilka hårda paket tomten kommer med till efter jul.

torsdag 11 december 2014

Inspirerande läsning

Kyra Kyrklunds bok om dressyrridning kom ut första gången 1996 och har sedan dess tryckts i ständigt nya upplagor. Hennes idéer om hästar och ridning står sig starka och utvecklas hela tiden. Kyrklund sätter alltid hästens välbefinnande i första rummet och ryttarens uppgift är att stärka hästen både fysiskt och mentalt så att hästen enkelt och villigt kan utföra det man ber den om. Det är inte av en slump att hennes bok om ridning börjar med ett avsnitt om kommunikation mellan ryttare och häst.

Kyra Kyrklund och Max

Grunderna i ridningen beskrivs noggrant, liksom de olika övningarna som ingår i dressyrprogrammen, från lätt klass ändå upp till Grand Prix. Utgångspunkten i beskrivningarna är hela tiden hur Kyrklund arbetar med såväl sina egna hästar som sina elevers och det är ingen tvekan om att hon med kunskap och erfarenhet bottnar i varje ord.

Att kunna rida själv är en sak, att kunna förmedla sina kunskaper till andra en annan. Att Kyra Kyrklund är en av dem som verkligen behärskar båda grenarna är det ingen tvekan om.

I boken Dressyr med Kyra - Rid med system, logik och konsekvens har hon tagit hjälp av dressyrdomaren Jytte Lemkow för att sätta sina teorier kring ridning på pränt och resultatet är fantastiskt inspirerande och instruktivt. Att rida har ingenting med mystik att göra, det är bara hårt arbete och ödmjukhet inför uppgiften som fungerar.

Så nu är det bara att streta vidare med den egna ridningen.

tisdag 9 december 2014

Lugnet före stormen

Idag har vi haft årets första riktigt krispiga vinterdag, med marken täckt av ett fint lager rimfrost och ljuset gnistrande klart. Enligt väderprognoserna lurar lågtrycken omkring oss och de närmaste dagarna väntar hårda vindar. Men av det märker vi ännu ingenting, vi bara njuter av den friska och höga luften och försöker att inte halka på frusna vattenpussar.

Annars sitter jag här och funderar över hur länge man skall ge en bok en chans.

Har man inte kommit in i boken efter 100 sidor så lägger man den åt sidan, sägs det. Nu har jag läst närmare det dubbla och fortfarande har intresset inte tagit fart. Varför frågar jag mig? Varför är det som att vada i dy att läsa just det här? Kanske att det är så många inblandade, så många karaktärer som skall få plats samtidigt som det snarare är allt runtomkring som får det mesta av utrymmet och liksom kväver dem? Eller är det att det inte finns någon direkt intrig, ingen linje som ger en riktning, inget sammanhang som ger en ram åt innehållet. Texten väller ut som fettvalkar över en för trång byxlinning och jag saknar koncentration, luft och någon slags lätthet som skulle kunna få texten att flyga.

Nåväl, så illa är det väl ändå inte, tänker jag när jag läser det jag skrivit ovan. Det är ändå något påfallande välskrivet över texten. Och tänk om det tar sig, det är trots allt mer än hälften kvar. Det har ju faktiskt hänt förut; att det varit förbannat seg läsning ganska länge och så plötsligt har bitarna börjat falla på plats, texten fått luft under vingarna och man är tacksam att man inte gav upp.

Och så är jag en i grunden plikttrogen läsare; har jag väl börjat vill jag gärna avsluta. Så det är väl bara att ladda med ännu en kanna te och slå upp boken igen.

söndag 7 december 2014

Hästläsning

Riktigt uschligt väder har vi här på västkusten denna andra advent. Regn och blåst gör att man helst håller sig inne, tänder ljus, dricker te och läser en god bok. Vilket ju inte alls är så illa när allt kommer omkring.

Min läsning går för tillfället i hästens tecken - Kyra Kyrklunds ridlära Dressyr med Kyra, Gertrud Hellbrands roman Veterinären och senaste numret av tidskriften Ridsport special.



torsdag 4 december 2014

Årets grafikportfölj har kommit!


Så har årets portfölj från Föreningen för grafisk konst (FfGK) kommit med posten och det är alltid lika roligt att öppna denna tidiga julklapp.

I ett gammalt skåp tillhörande Konsthögskolan i Stockholm fann konstnären Jordi Arkö för några år sedan färdigskurna trästockar av olika konstnärer, bland andra Ottilia Adelborg. En av dessa stockar har nu använts för att trycka upp en ny upplaga av Adelborgs "Ridande dalkulla". Trycket har gjorts på handgjorda konzopapper från Japan, som legat i FfGK:s gömmor i över 80 år. Resultatet är fantastiskt fint och det är så härligt att det finns krafter som ser till att skatter som Adelborgs dalkulla får komma fram i ljuset. Bilden har tidigare endast funnits i några få provtryck från 1905, men nu finns den i 250 nya exemplar.


Ottilia Adelborg (1855-1936) var konstnär, författare och "bilderbokskonstnärinna", det vill säga barnboksillustratör. Hennes mest kända barnbok är Pelle Snygg och barnen i Snaskeby från 1896. Adelborg illustrerade även böcker för vuxna och var en engagerad hembygdsvårdare.


Ett annat verk vi verkligen fastnade för i årets portfölj var Gunilla Widholms "Svartrötter". Det finns något mystiskt och suggestivt i Widholms enkla knippe med svartrötter mot helsvart bakgrund, och en sugande tyngd som drar blickarna till sig. "Svärtan är grafikens själ. Det är genom svärtan bladet lever." skriver Jan af Burén i sin presentation av verket och det stämmer verkligen in på "Svartrötter".


Alla verk i 2014 års portfölj kan ses på FfGK:s hemsida.

onsdag 3 december 2014

Stina Aronson, Hitom himlen

Hitom himlen kom ut 1946 och blev Stina Aronsons (1892-1956) genombrott som författare. Romanen utspelar sig i och kring den fiktiva byn Mäntyjärvi i Tornedalen, Norrbotten. Först får vi möta bondhustrun Emma Niskanpää och hennes älskade son Mitt-John. De bor på en ensligt belägen gård en bit utanför byn och deras liv rör sig i snäva, strävsamma kretsar. Det är en tillvaro där man tar sig från dag till dag utan åthävor och där naturens och religionens stränghet präglar hela livet.


Från Emma Niskanpää flyter berättelsen stillsamt över till Renströmsvärdinnan nere i byn, med sina vilda söner och dövstumma dotter, och så vidare igen till familjen Vaara där hustrun lämnat man och son för att följa en kringvandrande predikant.

Aronson tar god tid på sig, berättar omständligt och i detalj. Texten flyter långsamt, nästan trögt, men det är en rofylld tröghet som gör det vilsamt att läsa. Allt är skildrat med stor varsamhet och omtanke och många omtag.

Hitom himlen är det första jag läst av Stina Aronson, men det kommer säkert att bli mer.

tisdag 2 december 2014

Berättande broderi

Eva Albrektsson, "Yggdrasils tre källor"

Igår skulle jag bara kika in lite snabbt i konsthallen när jag ändå var på biblioteket för att lämna tillbaka några böcker, men jag blev kvar en lång stund - kunde inte slita mig från alla fina och uttrycksfulla broderier från Täcklebo broderiakademi. Utställning bestod av 93 verk i fritt broderi och textila collage, alla med en text till som berättade om tankarna bakom. Personliga minnen och drömmar, sagor och dikter, historiska och nutida kommentarer, allt samsades på ett helt självklart vis.

Inger Carlsson, "Mogen som en frukt"

Inger Carlsson har inspirerats av Karin Boyes dikt "Mogen som en frukt" ur För trädets skull (1935):
Mogen som en frukt ligger världen
i min famn,
den har mognat i natt,
och skalet är den tunna blå
hinnan som spänner sig
bubblerund,
och saften är det söta och doftande,
rinnande,
brinnande solljusflödet.

Och ut i det genomskinliga alltet
springer jag som simmare.
dränkt i en mognads dop och född
till en mognads makt.
Helgad till handling, lätt som ett skratt
klyver jag ett gyllene honungshav,
som begär mina hungriga händer.

Broderi och annat textilt skapande är traditionellt kvinnliga uttrycksformer, något Pia Sjöstrand tagit fasta på i sitt collage "Kvinnohistoria". En hyllning till alla kvinnor som genom historien skapat vackra och användbara textilier, både av glädje och tvång.

Pia Sjöstrand, "Kvinnohistoria"

Invicta patientia fide fiducia - i uthålligt tålamod, plikttrohet och redbarhet skall du gå din väg fram.

Utställningen pågår till 6 december.