torsdag 5 februari 2015

Hilary Mantel, För in de döda

För in de döda är andra delen i Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell. Det är hösten 1535, kungens första hustru Katarina ligger för döden och hans äktenskap med Anne Boleyn är redan på upphällningen. Cromwell blir åter den som får reda i den smutsiga byken. Herremännen och damerna vid hovet fortsätter sina ständiga intriger: hade man inte sett det med egna ögon hade man aldrig kunnat tro det, som Cromwell torrt konstaterar. Sängkammarfarsen vid hovet tröttar Cromwell, och i någon mån läsaren, även om Mantel är mycket skicklig på att skildra det snaskiga utan att det blir snaskigt. Det är bara så förbannat barnsligt och dumt alltihop, och hade det inte varit för de oerhörda konsekvenser det får för så många människor hade man bara velat skratta åt eländet.

Cromwell är så insatt i allt vid hovet och kungen lutar sig så mycket mot honom när det gäller att reda ut allt som är otrevligt att han inte längre har någon utgång. En dag kommer hans, Cromwells, tid att vara ute. Och då är det bara att hoppas att det går fort, som han syrligt konstaterar kring nyåret 1536. Insikten blir en vändpunkt i Cromwells agerande. Hans pragmatiska cynism ökar och hans hantering av de dumdryga ädlingarna blir allt mer raffinerat elakt. De må skryta med sina herremannaanor, själv är han en handlingens man och så länge han har kungens förtroende ämnar han göra vad han kan för att sätta alla ädla fän på plats. Som att passa på att hämnas sin gamle herre, Kardinal Wolsey, när han nu ändå måste hitta anklagelser för att få undan drottningen.

Berättelsen koncentrerar sig på Cromwells förehavanden relaterat till intrigerna vid hovet som leder fram till Anne Boleyns fall, men instoppat fladdrar andra delar av Cromwells verksamhet förbi, som hans tankar och förslag till underhuset om att lägga en inkomstskatt på de rika som kan bekosta infrastrukturprojekt, något som skulle gagna landet och dess innevånare på flera sätt. Förslaget, som tycks får kungens bifall, vinner dock inte gehör i parlamentet. Jag hade gärna läst mer om den delen av Cromwells verksamhet.

Men nu är det Annes fall som är i fokus och gott så. Energin i Mantels prosa är enastående och jag ser mycket fram emot den avslutande delen i hennes serie om Cromwell. The mirror and the light är planerad att komma ut under 2016.

PS. En stor eloge till Jesper Högström för de högkvalitativa översättningarna till svenska av Hilary Mantels verk.

Inga kommentarer: