tisdag 17 mars 2015

Charlotta Larsson, Förvandlerskan

Charlotta Larssons debut Förvandlerskan är en roman om väntan: en kvinna som väntar på sin man, en dotter som väntar på sin mor, en brännande fråga som väntar på sitt svar.

Vera växer upp i Wien med sin mor Marie och en far som delar sin tid mellan dem och sin andra fru och dotter. Fadern dyker upp med oregelbundna mellanrum och Veras barndom präglas av moderns väntan och ängslan, en väntan som får ett abrupt slut när faderns dubbelliv uppdagas och han väljer sin andra familj.

Vera och Marie tvingas flytta till en ny lägenhet och Marie försjunker allt djupare in i sitt avhandlingsarbete om kvinnliga upptäcktsresanden och sina efterforskningar kring en mystisk kvinnoby som skulle ha funnits i Ryssland några år under andra halvan av 1800-talet.

Maries arbete för henne och Vera till Sverige och ett gammalt hus vid Hägersjön. I forskarkollegan Sarah Beth finner Marie en själsfrände och medan mödrarna arbetar med sina efterforskningar lämnas Vera och Sarah Beths dotter Paula åt sitt öde, vilket för Veras del är en lång väntan på att mor skall bli klar med sitt arbete och de skall fara hem till Wien igen. Men istället reser Marie och Sarah Beth till Sankt Petersburg och försvinner spårlöst.

Veras far hämtar hem henne till Wien och några år av tröstlös väntan på besked om vad som hänt mor följer. Som ung vuxen träffar Vera en man och flyttar med honom till Paris, och finner sig snart sittande i lägenheten väntande på att han skall komma hem från arbetet. Först när hon blir gravid börjar hon agera. Nu när hon själv skall få ett barn måste hon ta reda på vad som egentligen hände med mor.

Larsson skriver med en särpräglad stil som speciellt i första delen av boken säkert förmedlar den tryckande stämning av väntan, saknad och längtan som Vera lever i. Personer, platser och stämningar är fint fångade och det gåtfulla i tillvaron får vara just gåtfullt. Även den banalaste av livslögner kan få långtgående konsekvenser och även om barn gör vad de kan för att passa in i den värld de vuxna skapar åt dem kan försummelse och ovisshet sätta djupa spår i barnasjälen.

Inga kommentarer: