onsdag 13 maj 2015

Jeanette Winterson, The Daylight Gate

Den engelske kungen James I (Jakob I av England), var inbiten protestant och besatt av att bekämpa alla former av häxeri och kätteri, och då främst det som på något vis kunde kopplas till katolicismen. "Witchery popery popery witchery", som kungens man Thomas Potts uttryckte det. Potts var advokat och hängiven kampen mot allt diaboliskt. 1612 for han till Lancashire för att driva vad som kom att bli den mest berömda av de engelska häxprocesserna, om inte annat för att Potts skrev ned och lät publicera sin version av vad som hände i The Wonderfull Discoverie of Witches in the Countie of Lancashire.

Det var också till Lancashire som de överlevande sammansvurna från The Gunpowder plot - i vilken planen var att spränga så väl kungen som parlamentet i luften - hade flytt några år tidigare. Att jaga häxor, kättare och förrädare i just Lancashire var alltså idealiskt om man ville göra karriär under kungens beskydd.

De som stod anklagade för häxeri var i huvudsak utfattiga kvinnor, men även två adelsdamer blev inblandade. Den ena, Jane Southworth hölls fången som bete för att locka hem brodern Christopher, en jesuitpräst som varit inblandad i the Gunpowder plot, torterats svårt och sedan flytt till Frankrike. Men varför den andra damen, Alice Nutter, blev anklagad som häxa är fortfarande ett mysterium, och det är, mycket fritt, utifrån Alice Nutters öde som Jeanette Winterson spinner sin roman om häxprocesserna.

I Wintersons tappning är Alice Nutter en rik änka som själv skapat sin förmögenhet genom att uppfinna en magentafärg som gav tyg en djup och skimrande lila nyans vars make aldrig tidigare hade skådats. En färg som uppmärk-sammades av ingen mindre än drottning Elisabeth, som också blev Alice Nutters främsta kund.

Självaste Shakespeare har en liten roll i berättelsen, och Wintersons förtjusning över möjligheten att ha med den store dramatikern går inte att ta miste på. Även texten har något av dramatik över sig, med sitt kärnfulla och konkreta upplägg, en stil som ger extra nerv och driv åt denna riktiga bladvändare till roman. Winterson slösar inte med orden och ändå saknar man som läsare ingenting. Skickligt fångar hon den upphetsade stämningen och det både huvudlösa och oundvikliga i det som sker. Realism och magi blandas på ett alldeles självklart vis och The Daylight Gate är en bok som är riktigt svår att lägga ifrån sig, så svår att jag genast började läsa om den.

Wintersons roman finns även översatt till svenska med titeln Skymningsporten.

Inga kommentarer: