lördag 4 juli 2015

Andrea Lundgren, Glupahungern

Ur den bråddjupa Tjärnen långt inne i den norrbottniska skogen hämtar Trädet sin näring, trädet vars sav en gång blev en liten björnunges räddning. För att upprätthålla balansen med Trädet kräver Tjärnen sitt tribut, hungrar efter det som kan stärka den. En hunger så stark att känsliga personer i dess närhet inte kan undvika att påverkas av den. En hunger som bara en person vet hur den kan stillas.

Elina och Erik bor på en gård i kanten av skogen med sina fyra barn. En kall vinterkväll ger sig Erik av efter Sup-Linus, traktens original, för att denne inte skall fara illa i kylan, men istället blir det Erik som dör där ute i skogen. Dottern Ingrid påverkas starkt av faderns död. Hon sluter sig inåt, håller sig mest för sig själv och strövar vida omkring i skogen, till familjens stora ängslan.

Ingrid växer upp och träffar Simon, Sup-Linus son. Tillsammans får de dottern Baba, med en aldrig sinande hunger efter mat och kunskap, och en djup inre oro som driver henne runt i världen.

I Glupahungern blandas saga och realism och mynnar ut i fina porträtt av tre generationers kvinnor som på olika vis påverkas av skogen och dess hemligheter. Sagospåret glider finstämt in i vardagsskildringen och bygger en säregen stämning i läsningen. Tyvärr bryts stämningen flera gånger av för att några av dialoger är skrivna på "bondska". Att hejda mig i läsningen för någon intressant tanke eller fin formulering gör jag gärna, men att tvingas stanna upp för att uttyda enkla utsagor är bara irriterande och rycker läsaren ur den säregna stämning som Lundgrens vackra stil annars skapar och som är den stora behållningen av att läsa Glupahungern.

Inga kommentarer: