tisdag 3 november 2015

Kerstin Ekman, Då var allt levande och lustigt


Clas Bjerkander, son till en fattig arrendebonde, fick som tolvåring chansen att studera vid Skara katedralskola. Skolans huvuduppgift var att utbilda blivande präster, men vid sidan av matematiken, retoriken och teologin fanns det även plats för utvikningar i ämnen som historia och botanik.

Efter Skara for Bjerkander till universitetet i Uppsala, där den vida berömde och beundrade Carl von Linné höll välbesökta föreläsningar och ordnade exkursioner i det fria. Pengabrist tvingade dock Bjerkander från Uppsala efter bara ett år och någon examen blev det inte. För att klara brödet tog han en tjänst som präst i ett pastorat vid Kinnekulle, berget vars flora kom att bli grunden för hans forskargärning.

Bjerkander förde noggranna anteckningar över sina observationer i naturen och ordnade dem enligt Linnés system, och trots avståndet till huvudstaden var han via brevkorrespondens en flitig medlem i Kungliga Vetenskapsakademin och fick flera uppsatser publicerade i dess handlingar. Allt eftersom kom Bjerkanders forskningsfokus att glida över från växter till insekter och han gjorde flera betydelsefulla insatser inom entomologin och då speciellt i sitt arbete med "rotmaskarna", de insekter som orsakade så stora skador på böndernas sädesskördar.

I Då var allt levande och lustigt tecknar Kerstin Ekman ett både initierat och ömsint porträtt av en hängiven naturforskare som trots att han verkade i den geografiska periferin ändå lyckades både följa med i och göra betydande insatser för vetenskapen. Som läsare kommer man tiden, kunskapen och naturen nära, liksom mannen. Även om Bjerkander själv inte slösade någon plats i sina dagböcker åt att orda om sin egen person, och Ekman håller sig borta från påträngande spekulationer. Bjerkanders liv speglat genom hans gärningar är verkligen gott nog, speciellt när det tecknas av Ekmans skickliga penna.

Inga kommentarer: