onsdag 2 december 2015

Ida Simons, Timmen före midnatt

Flickan Gittel växer upp i en stor och brokig judisk familj i mellankrigs-tidens Holland. Hon går i skolan, umgås med kamraten Mili och drömmer om en framtid som pianist. Föräldrarna drar dock inte jämt och med jämna mellanrum tar modern i vredesmod dottern med sig och far till sin egen mor i Antwerpen.


I Antwerpen blir Gittel bekant med den betydligt äldre Lucie Mardell och en ojämlik, med för Gittel helt uppslukande vänskap uppstår. Hon får låna familjen Mardells piano att öva på och Lucies uppmuntran bereder vägen för henne som pianist. Men Gittel får också tillträde till en vuxenvärld med glädjeämnen, sorger och hemligheter som inte är enkel för ett barn att hantera.

Ida Simons (1911-1960) var själv konsertpianist, men tiden i koncentrationsläger gick hårt åt hennes hälsa och hon kunde inte fortsätta spela på samma nivå efter kriget. Timmen före midnatt kom ut första gången 1959 och det sorglösa och alldagliga i mellankrigstidens liv är skrivet med vetskapen om det ofattbart hemska som komma skulle.

Den vitt förgrenade släkten med sin stora bekantskapskrets, med tydliga hierarkier och ständigt pågående stora som små intriger beskrivs klart och sakligt, och med en dos stilla förvåning över vardagligheten som snart skulle få ett så abrupt slut. Den stundande katastrofen nämner Simons endast en gång, i förbifarten, när Milis morfar brustit ut i en lång nedsättande harang om judar:
Morfar Harry var judisk antisemit, vilket han inte var ensam om bland sina jämnåriga. Det beredde dem ett tämligen så oskyldigt nöje som gaskammargenerationen aldrig skall bli förunnad.

I Natur och Kulturs nyutgåva av Timmen före midnatt finns ett mycket fint förord skrivet av Elisabeth Åsbrink. Initierat och upplysande, och utan tillstymmelse till den mästrande tolkning av texten som tyvärr tycks bli allt vanligare i förord.

Inga kommentarer: