söndag 6 december 2015

Karen Joy Fowler, Vi är alla helt utom oss

Som barn blir Rosie uppmanad att inte tala så mycket: Om du har tre saker att säga så välj en, manar fadern. Med tiden tystnar Rosie, men som berättarjag i romanen Vi är alla helt utom oss är hon mångordig, på det där tydligt amerikanska viset som antagligen är grunden i alla kurser i creative writing - gräv i varje vrå, lämna ingenting outsagt.

Men Fowler är en god representant för denna berättartradition och tur är det att man som läsare lätt kan flyta med i hennes ordströmmar, för det tar en si så där hundra sidor innan det hela tar fart, och när det sedan väl har tagit fart går det inte att lägga boken ifrån sig. Berättelsen hoppar och kränger sig fram, på ett omständligt och helt oemotståndligt vis.


Rosie tillbringar sina första år på en lantgård, tillsammans med sina föräldrar, systern Fern och brodern Lowell. Och faderns doktorander. Rosies far är psykolog och vetenskapsman, och hans främsta studieobjekt är de båda döttrarna. Det hela tar dock en abrupt vändning en dag då Rosie är fem år och systern Fern försvinner från familjen. Det tomrum och de frågor som försvinnandet lämnar efter sig kommer att få långtgående konsekvenser för den kvarvarande familjen.

Fowler har skrivit en roman om vad det är att vara människa, att vara djur, att vara varelse. En roman om vetenskapen och det lidande den kan orsaka när ivern att nå kunskap och ryktbarhet gör att det ses mellan fingrarna på de som är utsatta för experimenten, om det så gäller människor eller djur, och hur det kan vara att tappa greppet när det man satt i rullning inte tar den väg man tänkt sig.

Vi är alla helt utom oss (underbar titel!) är både tänkvärd och gripande, och värd alla läsare den kan få.

2 kommentarer:

missmagicscabinet sa...

Denna bok låter fantastisk. Bra inlägg också! :)

Petra Rhodin sa...

Ja, verkligen en roman utöver det vanliga!