tisdag 23 juni 2015

Hilary Mantel, Giving up the Ghost

Flickan Hilarys uppväxt är kantad av motgångar och framlevs i skuggan av vuxna uppslukade av sina egna bekymmer. Hennes rika fantasiliv och orubbliga ovilja att underkasta sig vad hon uppfattar som meningslösa påbud från vuxna som varken förstår sig på eller ens tycker om barn blir både en livlina och ett ok.

Tiden går, flickan blir kvinna och livet börjar arta sig. Hon möter sin blivande make och börjar studera vid universitetet. Men i övre tonåren kommer även smärtorna, tröttheten och oron krypande, och det blir bara värre och värre. Till slut ser hon sig tvungen att söka läkare och det blir inledningen till år av arrogant bemötande och plågsam felmedicinering. När väl hon får en riktig diagnos har sjukdomen gått så långt att de ingrepp som krävs leder till både fetma och ofrivillig barnlöshet.

Hilary Mantels Giving up the Ghost - a memoir är helt befriad från det slentrianmässiga redovisande av allehanda triviala förehavanden som så lätt tynger en självbiografi. Mantel går rakt på väsentligheterna och skriver med en fin och ömsint blick för så väl barnets utsatthet som styrka. Vårdens arrogans och åren av onödiga lidande som blev resultatet är starkt skildrat, liksom längtan efter den dotter som aldrig fick bli.

Boken finns översatt till svenska med titeln Skuggan av ett liv.

torsdag 18 juni 2015

Maria Gustavsdotter, Ulrikas bok


På Morlanda prästgård på Orust bor familjen Morlandeus med sina fyra barn: sonen Magnus och döttrarna Ulrika, Katarina och Ebba. Magnus studerar vid universitetet i Köpenhamn och på försommaren 1644 är han hemma på besök tillsammans med studiekamraten Andreas Pedersen. När vi kommer in i historien är stämningen i prästgården spänd. Vad som var tänkt som ett oskyldigt hyss under gudstjänsten har inte tagits väl emot och kommer att få långtgående konsekvenser för hela familjen Morlandeus, men framförallt för de inblandade ungdomarna.

Ulrika flyr föräldrahemmet tillsammans med Andreas, som hon tror sig troförlovad med. Andreas överger henne dock snart och Ulrika får hanka sig fram bäst hon kan längs vägarna i det oroliga Bohuslän där kriget med svenskarna ständigt ligger på lur.

Andreas tar sig till Köpenhamn, men information om hysset har nått före honom och istället för att återgå till det sorglösa studentlivet tvingas han arbeta i sin morbrors verkstad. Något han inte kan fördra. Inte heller Magnus får återvända till universitetet utan blir skickad till Kungälv för att arbeta som informator åt två oregerliga officerssöner.

1600-talet är en spännande och omvälvande tid i Bohuslän, då gränslandskapet slits mellan Danmark och Sverige. Med de storpolitiska skeendena i fonden lyfter Gustavsdotter fram enskilda människoöden och skickligt fångar hon både tiden och människorna. Så väl krigets fasor som vardagens dramatik skildras rakt och utan åthävor. Gustavsson litar till berättelsens egen kraft och det är en fröjd att läsa hennes lätta och lediga prosa.

Ulrikas bok är första delen i en trilogi om de tre prästdöttrarna Ulrika, Katarina och Ebba och jag ser fram emot att fortsätta följa familjen Morlandeus vidare öden och äventyr.

onsdag 3 juni 2015

Robert Åsbacka, Orgelbyggaren

Johannes Thomasson är gammal och trött. Han är kommen till den ålder där det gäller att hålla sig på benen, slirar man det minsta skadar man sig: vrickar foten eller bryter handleden. Och blir man påkörd av en bil går det riktigt illa, men det gäller väl oavsett ålder.

Thomasson ägnar dagarna åt att bygga en orgel i sin lägenhet och åt att tänka på Siri, hustrun som han en gång älskade så innerligt. Med åren späddes deras kärlek ut av ömsesidig irritation, men deras självklara gemenskap fanns ändå hela tiden kvar som ett livets fundament, till den dag Siri följde med Estonia i djupet. Siris plötsliga död ligger som en ständig skugga över Thomassons dagar. Hon hade bett honom följa med på resan, men han hade avböjt, lite oklart varför. Frågan om vad som egentligen hände Siri den där stormiga natten på Östersjön förföljer honom och han går om och om igen igenom olika scenarier, vilka alla leder fram till samma bistra faktum: Siri klarade sig inte.

Thomasson kände Estonia utan och innan, eller Viking Sally, som fartyget hette på den tiden han var lagerchef. Åren har gått, men frågan skaver ännu lika illa: om han hade följt med Siri på resan, hade hon klarat sig då? Hade han kunnat rädda både henne och sig med de kunskaper han hade om fartyget och villkoren på havet? Det kan ju ingen veta, säger dottern Maja, som även om också hon varit död i många år fortfarande talar till honom. Siri, däremot, som alltid hade så mycket att säga i livet håller nu tyst och låter Thomasson brottas med sina teorier och spekulationer helt på egen hand.

Robert Åsbacka har inte bråttom, historien får ta sin tid och han beskriver nogsamt Thomassons vardag i den lilla staden i Österbotten där så mycket är grått och trist och liksom försent. Texten puttrar på, men stundom blinkar det till av små infall av en uppfriskande drastisk humor. Vad kan man liksom göra, annat än skratta åt eländet? Och över det hela svävar Dietrich Buxtehudes pockande orgelverk Mensch, willt du leben seliglich.