söndag 6 december 2015

Karen Joy Fowler, Vi är alla helt utom oss

Som barn blir Rosie uppmanad att inte tala så mycket: Om du har tre saker att säga så välj en, manar fadern. Med tiden tystnar Rosie, men som berättarjag i romanen Vi är alla helt utom oss är hon mångordig, på det där tydligt amerikanska viset som antagligen är grunden i alla kurser i creative writing - gräv i varje vrå, lämna ingenting outsagt.

Men Fowler är en god representant för denna berättartradition och tur är det att man som läsare lätt kan flyta med i hennes ordströmmar, för det tar en si så där hundra sidor innan det hela tar fart, och när det sedan väl har tagit fart går det inte att lägga boken ifrån sig. Berättelsen hoppar och kränger sig fram, på ett omständligt och helt oemotståndligt vis.


Rosie tillbringar sina första år på en lantgård, tillsammans med sina föräldrar, systern Fern och brodern Lowell. Och faderns doktorander. Rosies far är psykolog och vetenskapsman, och hans främsta studieobjekt är de båda döttrarna. Det hela tar dock en abrupt vändning en dag då Rosie är fem år och systern Fern försvinner från familjen. Det tomrum och de frågor som försvinnandet lämnar efter sig kommer att få långtgående konsekvenser för den kvarvarande familjen.

Fowler har skrivit en roman om vad det är att vara människa, att vara djur, att vara varelse. En roman om vetenskapen och det lidande den kan orsaka när ivern att nå kunskap och ryktbarhet gör att det ses mellan fingrarna på de som är utsatta för experimenten, om det så gäller människor eller djur, och hur det kan vara att tappa greppet när det man satt i rullning inte tar den väg man tänkt sig.

Vi är alla helt utom oss (underbar titel!) är både tänkvärd och gripande, och värd alla läsare den kan få.

onsdag 2 december 2015

Ida Simons, Timmen före midnatt

Flickan Gittel växer upp i en stor och brokig judisk familj i mellankrigs-tidens Holland. Hon går i skolan, umgås med kamraten Mili och drömmer om en framtid som pianist. Föräldrarna drar dock inte jämt och med jämna mellanrum tar modern i vredesmod dottern med sig och far till sin egen mor i Antwerpen.


I Antwerpen blir Gittel bekant med den betydligt äldre Lucie Mardell och en ojämlik, med för Gittel helt uppslukande vänskap uppstår. Hon får låna familjen Mardells piano att öva på och Lucies uppmuntran bereder vägen för henne som pianist. Men Gittel får också tillträde till en vuxenvärld med glädjeämnen, sorger och hemligheter som inte är enkel för ett barn att hantera.

Ida Simons (1911-1960) var själv konsertpianist, men tiden i koncentrationsläger gick hårt åt hennes hälsa och hon kunde inte fortsätta spela på samma nivå efter kriget. Timmen före midnatt kom ut första gången 1959 och det sorglösa och alldagliga i mellankrigstidens liv är skrivet med vetskapen om det ofattbart hemska som komma skulle.

Den vitt förgrenade släkten med sin stora bekantskapskrets, med tydliga hierarkier och ständigt pågående stora som små intriger beskrivs klart och sakligt, och med en dos stilla förvåning över vardagligheten som snart skulle få ett så abrupt slut. Den stundande katastrofen nämner Simons endast en gång, i förbifarten, när Milis morfar brustit ut i en lång nedsättande harang om judar:
Morfar Harry var judisk antisemit, vilket han inte var ensam om bland sina jämnåriga. Det beredde dem ett tämligen så oskyldigt nöje som gaskammargenerationen aldrig skall bli förunnad.

I Natur och Kulturs nyutgåva av Timmen före midnatt finns ett mycket fint förord skrivet av Elisabeth Åsbrink. Initierat och upplysande, och utan tillstymmelse till den mästrande tolkning av texten som tyvärr tycks bli allt vanligare i förord.