tisdag 9 februari 2016

Ellen Mattson, Sommarleken

Det är Sandras sista sommarlov på gymnasiet. En av de första lediga dagarna följer hon en nästan igenvuxen stig genom skogen och kommer fram till det mer eller mindre fallfärdiga huset på Udden där gamla Marika bor. Under sommaren har Marika sina barnbarn Pierre, Ylva och Rikard boende hos sig och Sandra finner dem alla ytterst intressanta: ungdomarna, Marika och inte minst det gamla huset. Hon ser till att ha vägarna förbi så ofta hon kan och även om syskonen inte synes allt för angelägna om hennes sällskap accepteras hon ändå och deltar med stor iver i allt de företar sig.


Sandras upptagenhet av huset vid Udden och dess invånare består medan sommaren övergår i höst och sommarlivet med sina lekar får en allt mörkare ton, där det somliga vämjes vid kan bli det någon annan åtrår mer än allt annat.

Sommarleken utspelar sig i ett somrigt Bohuslän på 1970-talet. En miljö som jag i Mattsons tappning finner helt oemotståndlig och jag njuter rakt igenom av hennes beskrivningar av hav och bad, sol och segling, regn och blåst, och inte minst av det gamla huset på sin udde med utsikt över sjön...

Inga kommentarer: