onsdag 27 april 2016

Inger Edelfeldt, Fader vår

I vuxen ålder får journalisten Anna veta att hon är resultatet av en mycket tillfällig förbindelse i en mekanisk verkstad på landet. Hon söker upp sin biologiska far Konrad i Hagbraket och finner en obehaglig horkarl som hon inte vill ha något med att göra.


Flera år senare får Anna höra att Konrad drabbats av en stroke och numera sitter stum och halvt förlamad i sitt hus på Hagbraket och sprider helande kärleksenergi till alla som kommer nära. Anna blir nyfiken och åker dit. Verksamheten på Hagbraket styrs av Konrads döttrar, tillika Annas halvsystrar Vendela och Sara.

Anna blir mycket berörd av sitt möte med Konrad, eller Muni Ra som han nu kallas. Men hon vet inte vad hon skall tycka och tro om varken sin egen upplevelse, alla de människor som samlats kring Hagbraket för att få del av Muni Ras helande energi eller Vendela och Saras del i verksamheten.

Fader vår är skriven i en rapp och driven stil, som liksom springer förbi de frågor om vetande, sanning och lögn som romanen ställer. Annas ständiga och blixtsnabba pendling mellan tro och tvivel lägger sig som en skymmande helgardering över texten och hindrar läsaren från egen inlevelse och egna reflektioner. Synd på ett stoff som kunde blivit brännande om det inte dränkts i sådana mängder distansierande kylbalsam.

Inga kommentarer: