lördag 14 maj 2016

Elena Ferrante, Min fantastiska väninna

När författaren Elena Greco får höra att hennes barndomsväninna Lila har försvunnit och dessutom noggrant sopat undan alla spår av sin existens, börjar hon skriva ned sina minnen av deras speciella vänskap. Det blir upptakten till en helt makalöst fin roman om två flickors uppväxt i 1950-talets Neapel.


Elena och Lila växer upp i ett slitet kvarter i Neapels utkanter, i en miljö präglad av fattigdom, våld och ingrodda föreställningar om heder och könsroller. Flickorna är olika på många vis, men deras vänskap blir en fästpunkt i tillvaron som ger mening och trygghet, motstånd och möjliga speglingar under de osäkra och förvirrande barn- och ungdomsåren.

Flickornas liv tar tidigt in på olika spår. Elena får möjlighet att studera tack vare en enträgen folkskolelärarinna som lyckas övertyga hennes föräldrar om att låta henne gå vidare till läroverket, medan Lila istället börjar hjälpa till i faderns skomakarverkstad och redan som 16-åring gifter sig med charkuterihandlaren Stefano.

Det är skrivits många lovord om Min fantastiska väninna och jag kan inte annat än instämma. Jag tyckte verkligen om allt: språket, hur miljön och tidsandan fångas, och inte minst skildringen av Elena och Lilas starka, men också komplicerade vänskap. Kort sagt fängslande läsning rakt igenom och eftersom jag omöjligen kan tåla mig tills nästa del i romansviten om Elena och Lila kommer på svenska har jag redan beställt dem på engelska.

2 kommentarer:

♥ Hanneles bibliotek sa...

efter denna har jag svårt hitta nån ny bok...

Petra Rhodin sa...

Samma här. Har dock börjat på en ny, men den är ganska torftig läsning än så länge. Att bli läst efter en sådan pärla som Min fantastiska väninnan är kanske otacksamt.