tisdag 7 juni 2016

Muriel Barbery, Alvernas liv


dimmornas återkomst
genom två novemberbarn i snön
de rotlösas sista förbund

Två små flickebarn hittas övergivna på vars en trappa, Maria i en bergsby i Frankrike, Clara i Italien. Två flickor som visar sig besitta säregna förmågor. De är i förbund med naturen och konsten, och så småningom även med varandra. Förbund som skall visa sig avgörande i striden om mänsklighetens fortlevnad i Barberys storslagna saga.


Flickornas barndom är lugn och trygg, på var sitt sätt, men det är oroliga tider och när Maria och Clara är i tolvårsåldern drar det ihop sig till krig mellan urgamla krafter, så som det är i sagan - en avgörande strid mellan gott och ont.

Det goda finner sin näring i naturen, hos de människor som lever nära jorden och i harmoni med den samma, som för sina förfäders samlade erfarenheter vidare i sitt muntliga berättande. Men även i konsten, hos de som försöker fånga världen och dess väsen i målningar, litteratur och musik.

Det onda, å andra sidan, utarmar naturen och människorna, det vill söndra, skilja natur från konst, materia från ande, det materiella från det ideella, ty det är harmonin däremellan som håller världen samman och ger den mening. Det är i varje fall så jag uppfattar Barbrrys beskrivning om vad denna stora strid står emellan, denna stora strid där hela mänsklighetens existens står på spel.

Men i sagan är människan inte ensam och i Alvernas liv är det just alver i olika skepnader som står för de övernaturliga inslagen. Ännu finns det broar mellan människornas och alvernas världar och alverna är i högsta grad involverade i den stora strid som människorna står inför.

I alvernas värld är mycket gott, men där finns inte någon fantasi, inget drömt och påhittat. Alverna gör skön konst av det som finns omkring dem och av det som redan har hänt. Och även om livet i alvernas värld på det hela taget synes behagligt, driver avsaknaden av drömmar och fantasi vissa av dem till människornas värld, till berättelserna som vidgar vyerna utanför det som ännu finns och har erfarits, antingen det förtäljs med ord, bilder eller toner.

I Alvernas liv låter Barbery sin både sin ordpoesi och sin fantasin flöda över alla bredder i en glänsande saga med magiska inslag, och ändå hålls berättelsen fint samman av sagans storslagna men ändå ordnande former. Det grandiosa och högtravande tankarna och stämningarna samsas fint med det jordnära i den vardagliga lyckan i ett väl utfört arbete och en god måltid

Jag tyckte mycket om Barberys tidigare böcker, Smaken och Igelkottens elegans, men Alvernas liv bjuder på en än mer helgjuten läsupplevelse. Och lyckligtvis är Alvernas liv bara den första delen i en serie om två, så det finns mer fin läsning att se fram emot!

Inga kommentarer: