tisdag 27 september 2016

Earl Grey omvärderad

I många år har jag haft bestämt för mig att jag inte tycker om teet Earl Grey. Vet inte riktigt varför, men det är något med bergamottoljans citrusaktiga bitterhet som jag inte tycker passar för ett te.

Eller snarare tyckte.

När sonen ville prova Earl Grey köpte vi hem en påse, och då han inte tyckte om det och jag inte gärna slänger mat, blev det jag som fick dricka det. Efter att snart ha gjort slut på de två hektona måste jag säga att jag helt har omvärderat denna teblandning och nu mycket väl förstår dess stora popularitet. Bergamottoljans citrusaktiga bitterhet passar ju förträffligt i te och en kopp Earl Grey till en bit god äpplepaj på eftermiddagen är en riktig fullträff.

Charles Grey, att Thomas Phillips, ca1820

Earl Grey har fått sitt namn efter Charles Grey (1764-1845), den andra earlen Grey och brittisk premiärminister på 1830-talet. Han skall ha fått ett svart te smaksatt med bergamottolja i gåva. Enligt en populär skröna var gåvan från en kinesisk mandarin som tack för att en av Greys män hade räddat mandarinens son från att drunkna. Men det är nog just bara en skröna.

Bergamott är i alla fall en hybrid mellan pomerans och suckatcitron och det är ur skalet den eteriska oljan pressas. Förutom till att smaksätta te används den även i likörer och för att framställa parfymer och annan kosmetika.

Inga kommentarer: