lördag 1 oktober 2016

Therese Bohman, Aftonland

Karolina har nyligen brutit upp från ett mångårigt förhållande med antikexperten Karl Johan och hennes liv tycks befinna sig i limbo, en tröstlös väntan på att det riktiga livet skall ta fart igen. Hur nu ett sådant liv skulle kunna se ut.


Som professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet har Karolina möjlighet att på arbetstid grotta ned sig i sin passion för konst, en passion som dock kommit att mattas väsentligt med åren. De uppslukande konstupplevelserna tycks ligga bakom henne och det är sällan hon längre berörs på djupet av ett konstverk. Nu är det snarare den akademiska världens jakt på ett vetenskapligt scoop som kan få henne uppriktigt intresserad.

Så när hennes nya doktorand Anton kommer med både material som kan visa sig vara en riktig konstvetenskaplig hit och samma entusiasm inför stora konstverk som hon själv en gång kände ljusnar tillvaron betydligt. Relationen med Anton passerar snart det lämpligas gräns när de tillsammans besöker Thielska galleriet. Ett besök av privat karaktär som slutar hemma hos Karolina med alkohol och sex.

Alkohol och sex, dessa ständiga följeslagare vars uppgift är att mota, eller åtminstone något mildra, känslan av meningslöshet som ständigt ruvar i bakgrunden. Korta stunder av närhet och lycka. För det är väl lycka hon känner då, frågar Karolina sig ängsligt.

Att det skall vara så förbaskat svårt att bara få vara lite glad! Ha lite roligt tillsammans med någon, göra vardagliga saker som kan ge lite mening åt livet. Det där enkla och basala som ändå är så svårt och komplicerat att få till. Det där som gör en solig söndag till något att se framemot istället för att frukta.

Aftonland är lika mycket en tankebok som en roman, och mycket trevlig läsning. Det vilar ett lugn över texten som jag uppskattar, ingen flåsig dramatik för dramatikens egen skull, utan stillsam och träffsäker betraktelse av ett liv som gått i stå. Bohman tar sin tid att utveckla det hon vill ha sagt och kryddar gärna texten med utläggningar om kuriositeter inom konst, vetenskap och politik.

Karolina har lätt att känna ömhet för andra och som läsare är det lätt att känna ömhet för Karolina och hennes existentiella vilsenhet. För hur hon kämpar med att få ordning på sitt liv och göra tillvaron hanterbar. Och nog ljusnar det så småningom.

Inga kommentarer: