tisdag 22 november 2016

Göran Redin, En skärva hopp

En skärva hopp är Göran Redins andra bok om syskonen Karin, Erik och Anders från Lövberga gård i Östergötland. Om första boken, Ett fjärran krig (som jag skrev om här) lyfte fram möjligheter för den duglige i stormaktstidens Sverige, så slår densamma nu istället tillbaka med full kraft.


De illvilliga grannar som familjen kommit på kant med kan inte släppa sina tankar på hämnd. De är väl medvetna om att de redan dragit sina ränker alldeles för långt, men risken att ses som svag av folket i bygden driver dem vidare. De skall ha sin hämnd; så snart tillfälle ges skall de slå till mot de där förbannat präktiga Lövbergaborna! Och det är just deras duglighet som skall vändas emot dem, för som gamle Sigurd uttrycker det: "Det finns många sorters människor som är illa omtyckta, men det är de duktiga som blir riktigt hatade."

En sanning som syskonen från Lövberga snart skall få känna på, var och en på sitt vis.

Karin kämpar på vid bruket i Finspång. Husbonden Koeman är en trist figur på alla sätt och vis, men hans chef de Geer uppmärksammar Karins begåvning och ser till att hennes idéer för hur man kan hålla bättre reda på brukets logistik implementeras. Men den glädjen blir kortvarig. Karins kunskaper inom läkekonsten, hennes förmåga att snabbt lära sig språk och hennes handlag med siffror, allt vänds emot henne och hon blir anklagad för häxeri och att vara i förbund med Djävulen. Ett brott som straffas med döden.

Äldste brodern Anders är kvar på gården och gifter sig med sin stora kärlek Lovisa. Deras lycka och framtidstro slås dock snabbt i spillror när Anders blir anklagad för dråp och döms till döden.

Erik far med sitt ryttarregemente till det stora kriget i Tyskland. Han uppmärksammas för sin duglighet och blir befordrad till korpral. Något som inte ses med blida ögon av alla. Erik blir anklagad för att ha stulit kyrksilver och även han döms till döden.

Det blir helt enkelt ett eländes elände för dem alla tre. Oskyldigt anklagade för olika brott står de med döden hängande över sig och vanmakten inför orättvisorna är nästintill omöjlig att bryta. Men som bokens titel antyder finns det ändå en skärva hopp om att få rättvisa, även i stormaktstidens nyckfulla rättsskipning.

Redin kan sin historia och trivs med att beskriva hur saker och ting gick till och fungerade på 1600-talet. Skickligt levandegör han tiden och delar med sig av sina kunskaper i stort och smått om seder och bruk, tekniska finesser, krigsstrategier, kosthållning och hästhållning och jag vet inte allt. Det är tvära kast och jag kan inte låta bli att tveka lite inför hur snabbt både Karin och Anders överges i sina hålor till häkten för muntra beskrivningar av än det ena än det andra. Men dessa små hack i läsningen är inte mycket att hänga upp sig på när helheten flyter så fint.

Det är tre illa tilltygade syskon vi lämnar för den här gången och kanske går det lite bättre för dem i nästa bok, Ett bräckligt liv.

Inga kommentarer: