tisdag 27 december 2016

Hilary Mantel, Frihet

Efter att ha läst Hilary Mantels fantastiska historiska romaner om Cromwell så var det med stor entusiasm jag började läsa första delen i Mantels romantrilogi om franska revolutionen: Frihet. Här får vi följa tre av de män som kom att bli revolutionens förgrundsfigurer: George-Jacques Danton, Maximilien Robespierre och Camille Desmoulins. De växer upp, går i skolan, gör mer eller mindre framgångsrika karriärer inom juridiken (Danton och Robespierre) och som skribenter (Desmoulins), och blir allt mer involverade i den rörelse som krävde samhällsförändring. När vi lämnar dem för denna gång är vi framme i juli 1789 och Bastiljen har just stormats.


Franska staten är i det närmaste bankrutt, klyftorna i samhället avgrundsdjupa, brödpriserna temperaturmätaren på folkets möjligheter att äta sig någorlunda mätta. Missnöjet sjuder och idéer om ett helt annat samhällsbygge sprider sig och får allt mer fast form.

Det är de människor som tog de samhällsomvälvande idéerna till handling som Mantel intresserar sig för. Dessa på många vis vanliga människor, med samma bekymmer och glädjeämnen i livet som de flesta andra av oss, men som kom att spela en så avgörande roll i händelser vars verkningar vi känner av ännu idag.

Vi får följa dem i korta scener, i hemmet, i skolan, på kaféer och i rättegångssalar, tillsammans med familj, älskarinnor, kollegor och revolutionskamrater. Det är snabba replikväxlingar och många inblandade. Tillsammans med att de övergripande sammanhangen och skeendena ofta bara är antydda gör detta Frihet till stundtals förvirrande läsning. Det är som att romanen inte riktigt står på egna ben utan kräver ganska gedigna förhandskunskaper i alla turer i franska revolutionen för att riktigt komma till sin rätt.

Frihet är inte i klass med senare verk av Mantel, som Wolf Hall och För in de döda, men det är ju fortfarande Mantel som håller i pennan och nu har gnistan tänt elden, revolutionen har startat och jag följer med in i Jämlikhet.

Inga kommentarer: