måndag 25 januari 2016

Carina Burman, Min salig bror Jean Hendrich

I julklapp fick jag en bok jag länge varit intresserad av att läsa, nämligen Carina Burmans roman om skalden Johan Henric Kellgren, Min salig bror Jean Hendrich. I romanen låter Burman två av Kellgrens närstående föra pennan i var sin levnadsteckning av skalden: brodern och prästen Jonas Kellgren, och älskarinnan och krydkrämarhustrun Hedda Falk.

Jonas följer sin yngre brors öden och äventyr med både stolthet och förfäran, som man avundas han broderns goda hand med kvinnor och som präst förtvivlas han av det syndiga levene som blir dess följd. Att lillebror även har god hand med orden står tidigt klart, liksom att det öppnar för andra möjligheter än den konventionella prästbanan Jonas ser sig själv bunden att följa. Jonas synes flitig och plikttrogen, men det är ändock via Jean Hendrich vänskap med kung Gustav som Jonas till slut får sitt efterlängtade pastorat.

Den unga Hedda tvekar mellan ett tryggt liv med kryddkrämaren Falk och ett passionerat men högst osäkert med skalden Kellgren. Lösningen blir att försöka leva ett liv med båda, vilket hon också manövrerar skickligt under flera år. Falks kryddhandel blommar och Hedda behöver som hans hustru inte sakna några materiella bekvämligheter, men den passionerade livskänslan och vittra samhörigheten finner hon hos älskaren Kellgren.

Kellgrens erotiska skapader får stort utrymme i både broderns och älskarinnans teckning av honom och hans litterära gärning mycket litet, vilket ger intrycket av att här har vi att göra med en sexmissbrukare som väljer pigor efter utseende och tar sig fram sängvägen till hovet som sötunge åt grevinnor, snarare än genom sin litterära skicklighet. Jean Hendrich blir heller aldrig mer än en bifigur i romanen, istället är det Jonas och Hedda som är i förgrunden, och det är deras liv och perspektiv på livet i det gustavianska Sverige som till slut blir den främsta behållningen av att läsa Min salig bror Jean Hendrich.