tisdag 23 februari 2016

Helene Hanff, Underfoot in Show Business

Helene Hanff växer upp i en mycket teaterintresserad familj i Philadelphia. De går på teatern varje vecka och Helene börjar tidigt drömma om att skriva pjäser, att sättas upp Broodway naturligtvis. Via en manustävling får hon ett stipendium och kan i slutet av 1940-talet resa till New York för att förverkliga sina drömmar. Eller åtminstone försöka. De följande åren skriver hon manus på manus och försöker med hjälp av olika agenter få en producent att intressera sig för dem. Flera gånger händer det faktiskt att någon blir intresserad, men det är alltid något som saknas för att det verkligen skall bli en uppsättning.

Eller något, det är snarare alltid det samma det faller på, nämligen intrigen. Intressanta rollerkaraktärer och miljöer väger lätt när intrigen inte håller.

Trots motgångarna med sina pjäser ser Helene till att få ut så mycket som möjligt av teaterlivet i New York och tillsammans med vänninan Maxime, som försöker slå sig fram som skådespelerska, smyger de sig in på teaterföreställningar och filmvisningar, går på luncher och middagar med alla möjliga mer eller mindre excentriska människor med koppling till teatern, och sina drömmar om att lyckas i denna nyckfulla värld släpper de inte.

I början av 1950-talet börjar televisionen slå igenom och även om det inte alls var vad Helene tänkt sig så blir det som manusförfattare till tv-serier hon kommer att försörja sig under många år. Om inte annat nödd och tvungen för att kunna betala hyran och tandläkarräkningarna.

Först ut var kriminalserien The Adventures of Ellery Queen, en riktig lågbudgetproduktion med strikta restriktioner för vad manusförfattaren kan tillåta sig: max fem roller per avsnitt, varav två måste vara Ellery och hans far, en för liket och två för de misstänkta mördarna - en skyldig och en oskyldig. Till detta fick man skriva in två roller med max fem repliker var. Dramat fick kräva max tre scenerier och inte ta mer än 26 minuter. Frustrerande men lärorikt.
The result was that in a year of grinding out shabby murder stories of which I was ashamed, I learned more about dramatic writing than Aristotle, Stanislavski and Terry Helburn had ever been able to teach me. This didn't infuriate me at the time because I didn't know it. All I knew was that to avoid being toothless, I had sunk to the depths of literary depravity.

Efter Ellery Queen gick Hanff över till att skriva tv-manus baserade på historiska händelser, vilket passade henne mycket bättre. Även om hon aldrig såg det färdiga resultatet - när manuset var inlämnat hade hon gjort sitt, själv tv-produktionern intresserade henne inte, så teatermänniska hon var. Och hon kom aldrig över känslan av att televisionen inte var annat än ett dåligt substitut för teatern.

Helene Hanff

Helene Hanff kom så småningom att bli en uppskattad skribent i flera tidskrifter, och inte minst som författare till sin bok Brev till en bokhandel som handlar om hennes brevväxling med ett antikvariat i London (som jag skrivit om här). Och lika mycket som jag tyckte om Brev till en bokhandel, lika mycket tycker jag om Underfoot in Show Business.

Hanff skriver drivet och rättframt, och trots motgångarna gräver hon aldrig ned sig i självömkan, utan håller fanan högt på sitt eget, humoristiska och självironiska vis.

tisdag 9 februari 2016

Ellen Mattson, Sommarleken

Det är Sandras sista sommarlov på gymnasiet. En av de första lediga dagarna följer hon en nästan igenvuxen stig genom skogen och kommer fram till det mer eller mindre fallfärdiga huset på Udden där gamla Marika bor. Under sommaren har Marika sina barnbarn Pierre, Ylva och Rikard boende hos sig och Sandra finner dem alla ytterst intressanta: ungdomarna, Marika och inte minst det gamla huset. Hon ser till att ha vägarna förbi så ofta hon kan och även om syskonen inte synes allt för angelägna om hennes sällskap accepteras hon ändå och deltar med stor iver i allt de företar sig.


Sandras upptagenhet av huset vid Udden och dess invånare består medan sommaren övergår i höst och sommarlivet med sina lekar får en allt mörkare ton, där det somliga vämjes vid kan bli det någon annan åtrår mer än allt annat.

Sommarleken utspelar sig i ett somrigt Bohuslän på 1970-talet. En miljö som jag i Mattsons tappning finner helt oemotståndlig och jag njuter rakt igenom av hennes beskrivningar av hav och bad, sol och segling, regn och blåst, och inte minst av det gamla huset på sin udde med utsikt över sjön...

onsdag 3 februari 2016

Fågelräkning 2016

I helgen var det åter dags att räkna fåglar på Sveriges Ornitologiska förenings initiativ och vi var givetvis med i år igen. Vi har många fåglar vid fågelbordet även denna vinter, men sammansättningen av fåglar varierar verkligen år från år. Bergfinkarna har varit ovanligt många och vi har sex domherrar som kommer regelbundet, även om bara tre av dem behagade visa sig i helgen.

Bergfink, (foto Jiri Bohdal, Naturephoto)

Bergfink 30 (minst)
Gråsparv 8
Pilfink 4
Nötväcka 2
Blåmes 3
Talgoxe 2
Grönfink 4
Grönsiska 8
Rödhake 1
Skata 1
Domherre 3
Koltrast 2
Stenknäck 1
Entita 1
Kaja 2
Tamduva 2