fredag 29 april 2016

Magnolian blommar

Magnolian blommar i vackert vitt...


... men bara helt kort.
Blombladen kroknar ned till torra, bruna skärvor på bara några dagar.
Man får njuta av prakten medan tid är.

onsdag 27 april 2016

Inger Edelfeldt, Fader vår

I vuxen ålder får journalisten Anna veta att hon är resultatet av en mycket tillfällig förbindelse i en mekanisk verkstad på landet. Hon söker upp sin biologiska far Konrad i Hagbraket och finner en obehaglig horkarl som hon inte vill ha något med att göra.


Flera år senare får Anna höra att Konrad drabbats av en stroke och numera sitter stum och halvt förlamad i sitt hus på Hagbraket och sprider helande kärleksenergi till alla som kommer nära. Anna blir nyfiken och åker dit. Verksamheten på Hagbraket styrs av Konrads döttrar, tillika Annas halvsystrar Vendela och Sara.

Anna blir mycket berörd av sitt möte med Konrad, eller Muni Ra som han nu kallas. Men hon vet inte vad hon skall tycka och tro om varken sin egen upplevelse, alla de människor som samlats kring Hagbraket för att få del av Muni Ras helande energi eller Vendela och Saras del i verksamheten.

Fader vår är skriven i en rapp och driven stil, som liksom springer förbi de frågor om vetande, sanning och lögn som romanen ställer. Annas ständiga och blixtsnabba pendling mellan tro och tvivel lägger sig som en skymmande helgardering över texten och hindrar läsaren från egen inlevelse och egna reflektioner. Synd på ett stoff som kunde blivit brännande om det inte dränkts i sådana mängder distansierande kylbalsam.

tisdag 19 april 2016

Maria Gustavsdotter, Ebbas bok

I Maria Gutavsdotters serie om prästdöttrarna Morlandeus öden och äventyr på 1600-talet har vi nu kommit fram till boken om den yngsta systern Ebba. Ebba är kvar på Orust, kvar i prästgården hos sin av ett slaganfall hårt märkte far, sin bittra styvmor Anna Theodora och hjälpprästen Jostein. Ebba trivs bäst vid vävstolen och drömmer om att få gå i lära hos fataburshustrun på Torebo, men Anna Theodora och Jostein vill inte släppa iväg henne; Anna Theodora för att hon vill ha Ebbas hjälp i hushållet och Jostein för att han vill gifta sig med henne. Den press Ebba lever under gör att hennes sjukdom med sina anfall allt oftare gör sig påmind, vilket bara tycks trigga Jostein i hans osunda uppvaktande av henne.


Parallellt med Ebbas öden får vi fortsatt följa även de andra systrarna Ulrikas och Katarinas liv i Dalarna respektive Ribe, liksom brodern Magnus och dennes forne vän Andreas. Men det är avsnitten om Ebba som griper tag, hennes tysta, förtvivlade kamp att få gå sin egen väg och inte gå under av trycket från alla dem som anser sig veta vad som är bäst för henne.

I epilogen skriver Gustavsdotter att hon i böckerna om systrarna Morlandeus önskat skildra kvinnornas liv och villkor under krigstiden på 1600-talet, och det har hon lyckats väl med. Kriget och dess verkningar i människors liv, både direkt i fasans stund och i den efterföljande misären, när livet skall försöka fortsätta levas, skildras insiktsfullt och medryckande. Liksom de vardagliga glädjeämnena och trätorna i de inblandades liv.

Bokserien tog avstamp i ett ödesdigert ungdomsskämt som fick långtgående konsekvenser för alla inblandade, tyvärr knyts projektet inte ihop lika elegant som det startade. Istället rinner det hela mer eller mindre ut i sanden, vilket känns riktigt snöpligt för mig som läsare. Men, men, på det hela taget har det varit mycket givande att följa Ulrika, Katarina och Ebba och vem vet, kanske blir det en fjärde bok som fångar upp de trådar som dinglar lösa?

De två tidigare böckerna i serien, Ulrikas bok och Katarinas bok har jag skrivit om här och här.

tisdag 5 april 2016

Paula Hawkins, Kvinnan på tåget

Rachel har tappat fotfästet i livet och famlar förtvivlat efter halmstrån som kan hjälpa henne att få någon slags rätsida på tillvaron. Efter sitt havererade äktenskap är hon tillfälligt inneboende hos en väninna, för vilken hon tafatt försöker dölja sitt alkoholmissbruk. Och sin arbetslöshet.

Varje morgon tar Rachel 8.04-tåget in till London, och 17.56 tar hon tåget tillbaka. Tågresorna är det enda som ger någon slags struktur åt Rachels vardag, och varje morgon och kväll spanar hon genom tågfönstret efter paret Jason och Jess, som bor i ett hus alldeles intill spåret och som i Rachels fantasi lever det perfekta liv hon själv en gång levde.


Men så en dag försvinner Jess, eller Megan som det visar sig att kvinnan egentligen heter. Rachel lägger samman de iakttagelser hon gjort från tåget och kan inte se annat än att hon faktiskt kan bidra med att reda ut vad som har hänt, att äntligen har tillfället kommit att visa vad hon verkligen går för.

Det är inte ofta jag läser mordböcker - och hade jag förstått innan jag började läsa att detta var en sådan bok hade jag nog inte läst, så fördomsfull är jag efter otaliga besvikelser i genren - men jag blev verkligen gripen av Kvinnan på tåget, av Rachels utsatthet, hennes till synes fruktlösa strävanden efter kärlek och värdighet, hennes önskan att synas och behövas, att inte allt alltid skall gå fel. Hennes obändiga strävan att försöka göra det rätta, om och om igen, fast misslyckandena bara tycks hopa sig.

Kvinnan på tåget visade sig dessutom vara en riktigt spännande bladvändare, från första sidan till det otäcka slutet.