fredag 27 maj 2016

Hilma af Klint på Strandverken

I helgen är det sista chansen att få se målningar av Hilma av Klint på Strandverken på Marstrand. Har ni möjlighet att åka dit så gör det!

Hilma af Klint, Duvan, nr 2, 1915

Själv var jag där förra veckan tillsammans med M. På lördagen kom vi dock bara till Tjuvkil innan en ilsket röd lampa på bilens instrumentpanel indikerade att kylarvätskan till motorn var slut. När vi fyllde på med vatten blev det en fontän längre in i systemet. Så det vara bara till att ringa J och be att få bli hembogserad.

Hilma af Klint, Svanen, nr 24, 1914

Men skam den som ger sig. På söndagen kom vi oss ut till Marstrand och vilka målningar vi fick se! Jag hade bara sett af Klints målningar på skärm förut, och tyckt mycket om dem då, men att se dem i original var något helt annat. Det fanns en sådan närvaro och kraft i målningarna att jag blev helt tagen. Flera av målningarna är rejält tilltagna i format och de kommer verkligen bäst till sin rätt i full skala.

Hilma af Klint, Serie V, nr 6, 1920

Hilma af Klint var djupt religiös och målade på uppdrag av de Höga. Det religiösa gick mig förbi, men det allmänmänskliga i hennes målningar gick istället rakt in. Hennes färgkänsla är fantastisk och det sätt på vilket hon utnyttjar grafiska element och abstrakta former i sina målningarna är enastående, ja rent förbluffande med tanke på att hon var en pionjär inom den abstrakta konsten. Snacka om kreativ originalitet.

Vi var i princip ensamma att besöka utställningen, vilket hade det goda med sig att vi kunde få uppleva den i lugn och ro, utan distraktioner, men samtidigt lite synd att inte fler tar vara på möjligheten att se så fin konst.

Nöjda med besöket på Strandverken avslutade vi utflykten till Marstrand med fika på Bergs konditori. Och bilen höll hela vägen hem.

söndag 22 maj 2016

Jessie Burton, Miniatyrmakaren

Amsterdam på 1680-talet var en stad präglad av sin blomstrande handel, där det Förenade ostindiska kompaniet VOC förde hem exotiska och dyrbara varor så som socker, silke och tobak, tillsammans med kunskap och berättelser från jordens alla hörn. Samtidigt försökte den stränga, kalvinistiska kyrkan hålla stadens invånares liv och leverne i korta tyglar. Nåde den som bröt mot någon av de sedlighetens lagar som prästerskapet satt upp.


Till detta sjudande och komplexa Amsterdam kommer lantflickan Petronella, Nella, Oortman för att leva med sin make, den dubbelt så gamle köpmannen Johannes Brandt. Äktenskapet blir dock inte alls vad Nella hade föreställt sig. Johannes ser hon knappt till och de skärvor av hans liv hon får inblick i blir omtumlande kunskaper på alla sätt och vis.

I det brandtska hushållet ingår även Johannes syster Marin, pigan Cornelia och drängen Toot. Huset är rikt på allt världsligt, men dess invånare kämpar hårt för att passa in i de trånga mallar som samhället till nöds kan acceptera.

Strax efter sin ankomst till Amsterdam får Nella ett dockskåp i present av Johannes. En gåva som först gör henne brydd, ja riktigt förnärmad: vad är ett dockskåp för gåva till en vuxen kvinna? Men skåpet måste möbleras och Nella kontaktar en miniatyrmakare för uppgiften. En miniatyrmakare som inte bara visar sig besitta en formidabel hantverksskicklighet, utan även med sina föremål och dockor tycks unna förebåda hushållets öden.

Att Burton läst noga in sig på livet i Amsterdam under 1600-talet råder det ingen tvekan om när hon låter sina historiska kunskaper vräka över sidorna i någons slags nitisk redovisningsplikt. Tyvärr orkar inte berättelsen bära alla dessa fakta och dränks i noggranna redogörelser för hur människor var klädda, vad de åt, hur de inredde sina hem, hur de bedrev sin handel, hur rättegångar gick till och hur sedlighetsbrottslingar straffades.

Medlemmarna av det brandska hushållet tillåts inte träda fram och komma läsaren nära. Johannes och Marin, Cornelia och Toot hålls alla fast i snävt tillyxade ramar där de stannar som representanter snarare än individer. Och Nella fastnar i rollen som störögd betraktare. 

Miniatyrmakaren är en ordentligt skriven roman, men alldeles för seg och prudentlig för min smak.

lördag 14 maj 2016

Elena Ferrante, Min fantastiska väninna

När författaren Elena Greco får höra att hennes barndomsväninna Lila har försvunnit och dessutom noggrant sopat undan alla spår av sin existens, börjar hon skriva ned sina minnen av deras speciella vänskap. Det blir upptakten till en helt makalöst fin roman om två flickors uppväxt i 1950-talets Neapel.


Elena och Lila växer upp i ett slitet kvarter i Neapels utkanter, i en miljö präglad av fattigdom, våld och ingrodda föreställningar om heder och könsroller. Flickorna är olika på många vis, men deras vänskap blir en fästpunkt i tillvaron som ger mening och trygghet, motstånd och möjliga speglingar under de osäkra och förvirrande barn- och ungdomsåren.

Flickornas liv tar tidigt in på olika spår. Elena får möjlighet att studera tack vare en enträgen folkskolelärarinna som lyckas övertyga hennes föräldrar om att låta henne gå vidare till läroverket, medan Lila istället börjar hjälpa till i faderns skomakarverkstad och redan som 16-åring gifter sig med charkuterihandlaren Stefano.

Det är skrivits många lovord om Min fantastiska väninna och jag kan inte annat än instämma. Jag tyckte verkligen om allt: språket, hur miljön och tidsandan fångas, och inte minst skildringen av Elena och Lilas starka, men också komplicerade vänskap. Kort sagt fängslande läsning rakt igenom och eftersom jag omöjligen kan tåla mig tills nästa del i romansviten om Elena och Lila kommer på svenska har jag redan beställt dem på engelska.

söndag 8 maj 2016

Disney på Akvarellmuseet

I går for vi i det vackra försommarvädret till Skärhamn för att se årets sommarutställning på Akvarellmuseet. Utställningen heter Disney - Konsten att berätta och är sammanställd av Walt Disney Animation Research Library.

Idéskiss Frost, 2013

Många av Disneys animerade filmer är baserade på traditionella, muntligt och skriftligt berättade myter, fabler, legender, skrönor och sagor, och på utställning visas hur arbetet med att bearbeta dessa historier till färdig animerad film går till, med betoning på bildmaterialet.

Det är ett rikt material besökaren får ta del av, med utvalda originalteckningar i form av idéskisser, manussidor, figurscheman, bakgrundsbilder och animationsteckningar i flera olika tekniker. Materialet är pedagogiskt uppdelat så att man kan följa arbetet från idéskiss till det färdiga resultatet i animerade filmscener. Utställningen sträcker sig från 1930-talet med filmer som Vårens gudinna och Råttfångaren i Hameln, via Snövit och Robin Hood fram till våra dagars Frost.

Skiss, Kalle Ankas bättre jag, 1938

Fokus i utställningen ligger på Disneys strävan att återberätta gamla historier på ett sätt som är tilltalande och tillgängligt för en samtida publik, och utställningen ger intressanta inblickar i hur detta arbete går till och vilket enormt lagarbete som ligger bakom en färdig produktion.

Det är dock mycket tydligt att det är Disney själva som valt vad vi skall få se av arbetet. Det finns något överdrivet tillrättalagt över berättelsen om det animerade filmskapandet, och tilltalet i informationsfilmerna och texterna ligger mycket nära reklamens; besökarna skrivs om och om igen på näsan att det som har gjorts och görs i Disneys ateljéer minsann är helt makalöst fantastiskt. Bara så att vi vet.

Hur som haver så uppskattade vi i familjen, både vuxna och tonåringar, utställningen och har man vägarna förbi Skärhamn i sommar så är Disney - konsten att berätta väl värd ett besök.

Disney - Konsten att berätta pågår till 4 september.