onsdag 29 juni 2016

Elena Ferrante, The Story of a New Name

Den andra delen i Elena Ferrantes Neapelserie tar vid där den första slutade, på Lilas bröllop, när hon just har insett att allt hon hoppats uppnå med att gifta sig med livsmedelshandlaren Stefano inte kommer att ske, att hon gått från askan i elden. Lila och Stefanos första tid som gifta blir en prövning för dem båda. Lila kan inte alls förlika sig med sin roll som Signora Carracci, detta nya namn som inte tagit henne ett enda litet steg närmare lugn och frihet, snarare tvärt om.


Även för Elena blir tiden efter Lilas bröllop svår. Studierna känns meningslösa. Vad har hon jämfört med Lila? Lila som tycks ha allt: en man, en modern lägenhet, pengar, fina kläder, status i grannskapet. Att gifta sig med pojkvännen Antonio och tillsammans med honom driva bensinstationen vid stradone känns med ens som en mycket mer lockande, och framförallt tydligare, framtid än den som studierna kan leda till, en framtid vilken hon endast har mycket vaga, om ens några föreställningar.

Elena kämpar i alla fall vidare med sina studier och mycket tack vare en av lärarna på gymnasiet öppnas hennes ögon för andra sammanhang och sociala miljöer än dem hon känner från de närmsta kvarteren. Sammanhang till vilka studierna ger henne tillträde och i vilka hon känner sig mer hemma än hon någonsin gjort förut.

Sommaren när Elena och Lila är sjutton år blir omtumlande. Ett år har gått sedan bröllopet och Lila har ännu inte fått något barn - hon är ung och hennes kropp är ännu för skör, menar en klok läkare. För att stärka henne talas det om kusten, om sol, salta bad och långa simturer, och så får det bli. Lila kräver att Elena följer med, i en oklar roll som väninna, sällskapsdam och partner in crime.

Lila, Elena och Nino (Elenas studiekamrat och ungdomskärlek) bildar en trio på Ischias varma stränder och snart ger sig Lila in i en farlig lek tillsammans med Nino, en lek där hon utmanar alla grannskapets urgamla hederskodex. Elena blir självklart indragen. För vad annat kan hon bli? Det är ju kring Lila livet levs.
Lila new how to draw me in. And I was unable to resist: on the one hand I said that's enough, on the other I was depressed at the idea of not being part of her life, of the means by which she invented it for herself. What was that deception but another of her fantastic moves, which were always full of risks? The two of us together, allied with each other , in the struggle against all.

Den omtumlande sommaren på Ischia blir ändå början till ett av flera uppehåll i deras vänskap. Elena känner att hon måste leva sitt eget liv, att hon inte kan fortsätta att anpassa sig efter andras nycker och intressen, om de så är Lilas eller Ninos, lärarnas eller pojkvännernas. Hon kämpar hårt sista året på gymnasiet och får chansen att studera vidare på universitetet i Pisa.
I found out that I had passed the exam. I would have a place of my own, a bed that I didn't have to make at night and unmake in the morning, a desk and all the books I needed. I Elena Greco, the daughter of the porter, a nineteen years old was about to pull myself out of the neighborhood, I was about to leave Naples. By myself.

Men detta är berättelsen om en vänskap och snart är Elenas intresse åter riktat mot Lila. För vad finns det att berätta om hennes eget liv utan Lila? Ett liv som följer den förväntade vägen för en fattig men strävsam student. Mycket arbete, många intressanta människor, politiska och kulturella frågor att diskutera, teoretiskt och distanserat och ja, ganska trevligt till och med, men det är inte där det bränner till, inte på riktigt. Och klassresenärens osäkerhet vill aldrig riktig släppa sitt grepp om henne.

Det är i Lilas närhet, i Lilas liv det händer, det är där allt är på riktigt, livet on the edge. Lila, vars riktning hennes intresse än tar, uppbådar all sin kraft mot målet för dagen, om det så är att klara skolan, ta fram nya skomodeller, slippa en friare för en annan, att bli kvitt sin make för att leva med sin älskare, att uppfostra sin son efter senaste mode eller att sätta sig in i den nya datatekniken, ettor och nollor, allt eller inget. En kamp långt ifrån Elenas vardag och erfarenheter, och ändå blir hon ständigt inblandad, ändå finns det ett band, ett beroende, en samhörighet dem emellan som inte låter sig brytas.

När vi lämnar Elena och Lila för denna gång har de hunnit bli 23 år gamla, Elena har just fått sin första roman publicerad och Lila kämpar för sitt uppehälle i en stinkande korvfabrik. Fortsatt fängslad kastar jag mig genast över nästa bok.

tisdag 21 juni 2016

Åter till Neapel

Eftersom jag inte kan hålla mig tills de svenska översättningarna i Elena Ferrantes Neapelserie kommer har jag skaffat böckerna på engelska. För att komma in i språket läste jag om första delen, Min fantastiska väninna (skrev om den här) som då blev My Brilliant Friend, vilket fungerade fint det med. Så nu är det äntligen dags att gå vidare och följa Elena och Lila i deras fortsatta öden och äventyr.

måndag 13 juni 2016

Jag i mangaformat

Min dotter M är mycket intresserad av Japan och inte minst manga och anime, vilket öppnat även mina ögon för dessa uttryck. Hon målar gärna egna mangainspirerade figurer, som den här bilden på mig som "chibi".


Chibi är en förkortning av chibisuke som betyder ungefär lillen. Inom manga och anime är en chibi vanligen en liten figur med överdrivet stort huvud och stora ögon. En chibi har även överdrivna ansiktsuttryck och reaktioner och används därför ofta för att understryka något humoristiskt eller pinsamt.

Hur det kom sig att jag blev avbildad just som chibi låter jag vara osagt, men nog gör jag mig riktigt bra som manga-figur.

tisdag 7 juni 2016

Muriel Barbery, Alvernas liv


dimmornas återkomst
genom två novemberbarn i snön
de rotlösas sista förbund

Två små flickebarn hittas övergivna på vars en trappa, Maria i en bergsby i Frankrike, Clara i Italien. Två flickor som visar sig besitta säregna förmågor. De är i förbund med naturen och konsten, och så småningom även med varandra. Förbund som skall visa sig avgörande i striden om mänsklighetens fortlevnad i Barberys storslagna saga.


Flickornas barndom är lugn och trygg, på var sitt sätt, men det är oroliga tider och när Maria och Clara är i tolvårsåldern drar det ihop sig till krig mellan urgamla krafter, så som det är i sagan - en avgörande strid mellan gott och ont.

Det goda finner sin näring i naturen, hos de människor som lever nära jorden och i harmoni med den samma, som för sina förfäders samlade erfarenheter vidare i sitt muntliga berättande. Men även i konsten, hos de som försöker fånga världen och dess väsen i målningar, litteratur och musik.

Det onda, å andra sidan, utarmar naturen och människorna, det vill söndra, skilja natur från konst, materia från ande, det materiella från det ideella, ty det är harmonin däremellan som håller världen samman och ger den mening. Det är i varje fall så jag uppfattar Barbrrys beskrivning om vad denna stora strid står emellan, denna stora strid där hela mänsklighetens existens står på spel.

Men i sagan är människan inte ensam och i Alvernas liv är det just alver i olika skepnader som står för de övernaturliga inslagen. Ännu finns det broar mellan människornas och alvernas världar och alverna är i högsta grad involverade i den stora strid som människorna står inför.

I alvernas värld är mycket gott, men där finns inte någon fantasi, inget drömt och påhittat. Alverna gör skön konst av det som finns omkring dem och av det som redan har hänt. Och även om livet i alvernas värld på det hela taget synes behagligt, driver avsaknaden av drömmar och fantasi vissa av dem till människornas värld, till berättelserna som vidgar vyerna utanför det som ännu finns och har erfarits, antingen det förtäljs med ord, bilder eller toner.

I Alvernas liv låter Barbery sin både sin ordpoesi och sin fantasin flöda över alla bredder i en glänsande saga med magiska inslag, och ändå hålls berättelsen fint samman av sagans storslagna men ändå ordnande former. Det grandiosa och högtravande tankarna och stämningarna samsas fint med det jordnära i den vardagliga lyckan i ett väl utfört arbete och en god måltid

Jag tyckte mycket om Barberys tidigare böcker, Smaken och Igelkottens elegans, men Alvernas liv bjuder på en än mer helgjuten läsupplevelse. Och lyckligtvis är Alvernas liv bara den första delen i en serie om två, så det finns mer fin läsning att se fram emot!