fredag 13 januari 2017

Xenofon, Om hästar och ridning

Xenofon föddes i Aten ungefär 430 f.Kr. och var en av Sokrates lärjungar. Efter studierna deltog han i det långvariga och förödande peloponnesiska kriget, vilket slutade illa för atenarna. Därefter anslöt han sig som kavallerist till en grekisk legohär som marscherade från Egeiska havet till Mesopotamien och vidare upp till sydöstra hörnet av Svarta havet och småningom, under många strider och stora svårigheter tog man sig tillbaka till grekiskt område.

Sina äventyr i Asien beskrev Xenofon senare i Anabasis, en av de första självbiografierna. Han skrev även flera andra verk i olika ämnen och bland dessa finns den kortfattade handboken Om hästar och ridning, vilken är den äldsta bevarade boken som skrivits om just hästar och ridning.


Xenofon bygger sin bok på de kunskaper och erfarenheter han samlat på sig under sina år i kavalleriet, där han också fått möjlighet att studera persernas ridkonst. Det är ridning för strid och parader som är Xenofons område och det är också framtida kavallerister som är de "yngre vänner" han vänder sig till med sina råd. Kanske inspirerade han självaste Alexander den store? I alla fall är det något sådant här Xenofon tänker sig att det skall se ut när man rider till strid:

Alexander den store

I boken går Xenofon igenom vad man skall tänka på när man köper och utrustar hästar, sköter och dresserar dem. Stilen är ledig och rättfram, som när han skriver om att tämja unghästar:
Hur man tämjer en unghäst anser jag inte att jag behöver beskriva. Alla städer rekryterar ju sina ryttare bland dem som har störst förmögenhet och betyder något i samhället. De unga skall inte arbeta som hästtämjare; för dem är det mycket viktigare att de bygger upp sin egen fysik och lär sig rida eller, om de redan kan det, utbildar sig vidare i ridkonsten. Och de äldre skall ägna sig åt hus och vänner och åt politik och militära frågor och inte hålla på med att tämja unghästar.
Det är givetvis mycket som har hänt inom hästvärlden sedan Xenofons dagar, vad gäller såväl användning och utrustning som skötsel av hästar. Men hästar är fortfarande hästar och i sin grundläggande inställning till hur hästen skall behandlas är Xenofon fortfarande rätt ute. Xenofon förespråkar att man skall använda mjuka metoder och se till att få hästen att villigt göra det man ber den om. Hästen skall belönas när den gör rätt, lugnas när den är rädd och den egna ilskan får på inga villkor tas ut på hästen:
Man ska aldrig handskas med hästen i vredesmod. Att lära sig det och att vänja sig vid det är viktigast av allt för den som umgås med hästar. Ty vreden är blind och åstadkommer ofta sådant som man sedan får ångra.
Så sant som det är sagt.

Inga kommentarer: