torsdag 2 mars 2017

Göran Redin, Ett bräckligt liv

När vi senast lämnade syskonen från Lövberga hade de alla tre med nöd och näppe klarat sig undan galgen. Att rättssäkerheten i 1600-talets Sverige var skral råder det inget tvivel om, men nu är det dags för nya tag.


Karin har fått vila upp sig hos sin arbetsgivare De Geer och tillbringar vintern hemma på gården, där svälten lurar efter ett år av allvarlig missväxt. Karin har dock även andra bekymmer då hon är gravid efter en våldtäkt i fängelset. Men med hjälp av de kunskaper hon fått av sin farmor klarar hon sig ur knipan. Hon får tjänst på De Geers bruk i Leufsta och äntligen får hennes kunskaper komma till sin rätt.

Erik fortsätter att kriga med den svenska armén nere i Tyskland och får en oväntad vän i Ture Gabrielsson av ätten Oxenstierna. Just styrkan i vänskapen med vapenbröderna är det som gör tillvaron i fält uthärdlig, och det skildrar Redin på ett fint sätt. Annars får jag ju erkänna att de utdragna och detaljerade skildringarna av kriget och livet i fält inte är min likör.

Att detta krig är ett meningslöst spektakel som bara skapar lidande råder det ingen tvekan om, och till slut är det svårt att engagera sig i alla dagliga turer kring Erik och hans mannar. Ni skulle stannat hemma, tänker jag. Och mot slutet får Erik faktiskt vända hemåt, och med både krigsbyte i bagaget och den nära vänskapen med Ture som språngbräda är det inte tillbaka till ett liv som bonddräng.

Hemma på gården i Lövberga stretar Anders och Lovisa på och försöker hålla svälten borta så gott det går. Förutom missväxten ligger fortfarande den gamla fejden med ett par av grannarna och pyr, och att försöka få slut på den synes tröstlöst.

Redin skriver inlevelsefullt och detaljerat om livet i stormaktstidens Sverige och ju mer jag läser om syskonen från Lövberga, desto mer vill jag läsa. Att texten på sina ställen balanserar slakt mellan fyllig och omständlig får man ta, och det viktigaste är ändå att Redin verkligen lyckas levandegöra tiden och dess människor i deras egen rätt. Jag hoppas innerligt att det blir fler böcker i Lövbergaserien.

Inga kommentarer: