söndag 26 mars 2017

Tove Jansson, Farlig midsommar

Våren har kommit åter till Mumindalen och mumintrollen vaknar upp från sin vinterdvala. Snusmumriken syns dock inte till och framåt försommaren blir Mumintrollet riktigt bekymrat. Kan vännen ha drabbats av någon oöverstiglig farlighet på sin vandring i världen?

Även på närmare håll finns det bekymmer. Ett stort berg vaknar till och börjar spruta eld, värmen stiger, sotflagorna yr och ett ordentligt utbrott orsakar en flodvåg som dränker hela Mumindalen i vatten.


Muminfamiljen får ge sig iväg när vattnet svämmar över deras hus och finner ett nytt hem i en konstig farkost. Ett spökhus med stora röda gardiner, tavlor man kan hissa ned från taket, ett golv som vrider sig och massor med konstiga kläder och prylar.

Det visar sig vara en hel teater de flyttat in i, med den framlidna scenmästaren Filifjonks hustru Emma som enda inneboende. Emma vars hela liv andas teater:
Teater är det viktigaste i världen för där visar man folk hur de kunde vara, och vad de längtar efter att vara fast de inte törs, och hur de är.
   En uppfostringsanstalt, utbrast Muminmamman förskräckt.
Juni är den ljusa månaden med sin speciella magi och egna farligheter. Midsommarkvällen blir omtumlande för alla inblandande och det blir teatern som hjälper dem igenom, var och en på sitt vis.

Farlig midsommar visade sig vara ännu en härlig muminbok. Som dessutom stärkte min bild av att teatern är en fantastisk institution för teaterfolket, men mer sällan för publiken. I det här fallet blir det dock en tillställning där gränsen mellan föreställning och verklighet snart suddas ut och alla närvarande blir indragna i spektaklet.

Och Snusmumriken, han dök ju upp igen till slut, till Mumintrollets stora glädje.

Inga kommentarer: