söndag 12 mars 2017

Tove Jansson, Kometen kommer

Om den första boken om Mumintrollet, Småtrollen och den stora översvämningen, var en smula trevande i både text och bild, så är nummer två i serien, Kometen kommer, mer fullfjädrad rakt igenom. Åtminstone i den omarbetade version som jag har läst. Muminvärlden börjar finna sina former, både i tilltalet i texten, i illustrationerna och i det rika galleriet av finurliga figurer.


Mumintrollet och det mycket lilla djuret Sniff söker sina äventyr i och kring den trygga Mumindalen. Men så närmar sig den stora farligheten. Det börjar som ett regn som lägger sig som en olycksbådande grå hinna över allting. Och uppe i det svarta, oändliga himlavalvet börjar ett lysande klot ta form, stort och obegripligt i all sin hemskhet.

Småningom får farligheten ett namn - Kometen. Kometen som hotar att orsaka jordens undergång.

Kometen kommer skrev Tove Jansson under krigsåren och det är inte svårt att läsa in en allegori över kriget, där Mumintrollet och Sniff försöker förstå och hantera allt det hemska med de medel de har - fantasin och leken. Med Muminmamman i bakgrunden, som den tillvarons trygghet man ständigt kan återkomma till.
Mumintrollet betraktade det dystra landskapet och tänkte på hur rädd jorden måste vara när den såg det lysande eldklotet närma sig. Han tänkte på hur förfärligt mycket han älskade allting, skogen och havet, regnet och vinden, solskenet och gräset och mossan och hur omöjligt det vore att leva utan alltsammans.
    Men sen tänkte han, mamma vet nog hur alltihop ska kunna räddas.
Kometjakten kom ut första gången 1946, och sedan i en omarbetad version, Kometen kommer 1968.

Inga kommentarer: