söndag 5 mars 2017

Tove Jansson, Småtrollen och den stora översvämningen

Efter att ha sett Tove Jansson-utställningen (som jag skrev om här) gick jag hem och plockade fram böckerna om mumintrollet ur dotterns bokhylla. Varje dag läser jag en muminseriestrip i morgontidningen, men nu är jag riktigt nyfiken på böckerna. Vet faktiskt inte om jag verkligen har läst dem. Muminvärlden är så spridd och möter en i många olika sammanhang, så det är lätt att tro att man läst mer än man verkligen har gjort.


Första boken om mumintrollet började Jansson skriva krigsvintern 1939. Arbetet med att göra bilder låg mer eller mindre nere.
Kanske var det begripligt att jag plötsligt fick lust att skriva ner någonting som skulle börja med "Det var en gång". Fortsättningen måste ju bli en saga, det var ofrånkomligt, men jag ursäktade mig genom att undvika prinsar, prinsessor och små barn, och valde i stället min arga signaturfigur från skämtteckningarna och kallade honom mumintrollet.
Berättelsen om mumintrollet blev dock liggande halvfärdig i flera år, men 1945 skrev hon klart och illustrerade sin text och samma år kom den första av det som skulle bli nio böcker ut.

Mumintrollet och hans mamma har lämnat den trygga tillvaron bakom en kakelugn och är på jakt efter mumintrollets pappa som narrats av de ständigt kringströvande hattifnattarna att ge sig ut i världen. Sökandet går genom mörka skogar och höga berg, och längs vägen stöter de på de mest egendomliga varelser. Somliga snälla, andra otäcka.

Det är en historia med lyckligt slut. En saga till tröst, sprungen ur en orolig och skrämmande tid. En historia som började som ett infall och blev starten på något riktigt stort.

Inga kommentarer: