söndag 25 juni 2017

Hilary Mantel, Broderskap

Så har det hänt igen: jag har tagit mig igenom en roman som jag tyckte illa om från första sidan. Slösat bort lästid som aldrig kommer igen. Suck och stön...

Jag var inte vidare förtjust i de två tidigare delarna av Hilary Mantels trilogi om några av Franska revolutionens frontfigurer och anledningen till att jag läste Broderskap får väl hänföras till fullständighetskontot, vilket inte är mycket till tröst. Och en fåfäng förhoppning om att det skulle ta sig; att åtminstone något av den fantastiska författare Mantel visat att hon är i andra verk skulle få genomslag även här, men icke.


Vi har i alla fall kommit fram till 1793 och det är nu revolutionen verkligen urartar i ett allas krig mot alla. Att leva idealen om frihet, jämlikhet och broderskap visar sig vara svårt och misstänksamhet och angiveri upptar allt mer av revolutionärernas tid. Lösningen blir, återigen i denna härva, giljotinen.

Mantel bryr sig inte om att teckna de stora dragen och revolutionärernas interna käbbel sätts inte i något sammanhang. Och det skall till ett förbaskat intressant käbbel för att det skall hålla. Om de första böckerna var förvirrande så är den här bara rätt och slätt tråkig. Sida upp sida ned med tomma dialoger, några rader om slabbet vid avrättningarna, många namn som nämns, och inte mycket mer.

Kanske är det tänkt att allt viktigt och gripande skall utläsas mellan raderna, men det orkar i sådana fall aldrig träda fram utan drunknar i trivialiteter.

Jacques-Louis David, Marats död (1793)
Nåja, bara att lägga undan och hoppas att den utlovade tredje boken om Cromwell snart kommer ut.

2 kommentarer:

♥ Hanneles bokparadis sa...

lånade men orkade inte läsa just då

Petra Rhodin sa...

Du lade säkert din lästid på något mer givande :)